Start / Arter / Sik

Sik under isen

Den står fritt i vattnet, studerar betet länge och är den mest linskygga fisken under isen. Finess framför allt annat. Var den står, när den tar och på vad — fas för fas.

Vad siken gör under isen

Siken är en laxfisk som lever av plankton, små kräftdjur och mygglarver, och den äter hela vintern. Den går i stim mitt i vattnet, mellan ytan och botten, och följer maten; sällan står den vid botten. Munnen är liten och mjuk, och den suger i sig betet i stället för att hugga. Den ser linan, så linan och storleken kommer först; färgen efter. De ryck som fångar abborre skrämmer bort siken.

I SLU:s provfisken sedan 1955, 88 442 mätta sikar i 570 vatten, är medianen 22 cm och var tionde över 35,7 cm; den längsta 68,5 cm. En sik på halvkilot är en fin fisk; över kilot är den stor. Näten tar den på alla djup från tre meter ner förbi trettio — en fisk i det fria vattnet.

Tre faser

is2 m5 m10 m15 mbrantenbottenFörsta isen4–6 m, fritt i vattnet vid sluttningenHögvinter8–15 m, mitt i vattnet över djupetVårvinter1,5 m, sand och gräs
Sjön i genomskärning, från första isen till vårvintern. Siken står fritt i vattnet, sällan vid botten — djupet är det som ändras.
FasDjupVarBete
Första isen4–6 m, fritt i vattnetSluttningar, inlopp, kanten mot djupet.Mormyska 1,5–3 mm i mygglarv- och nymfform, koppar och silver. Två–tre maggots.
Högvinter8–15 m, mitt i vattnetÖver djupet, där planktonet står. Gryning och skymning.Samma mormyskor i volfram, 0,3–1,5 g, så de kommer ner; självlysande i mulet. Sikdarren.
Vårvinter1,5 mSand och gräs i klart vatten. Kikpimpel.Små guldmormyskor. Hugget läses med ögat.

Grunt när isen lägger sig, djupt i högvintern, grunt igen i solen — och alltid fritt i vattnet, inte vid botten. När faserna brukar infalla står på säsongssidan.

Djup

4–10 m genom det mesta av vintern, 12–15 m i högvintern i de djupa sjöarna, 1,5 m på vårvintern. Siken står suspenderat: hittar du inte den vid botten, lyft betet stegvis genom hela vattnet, en meter i taget med paus på varje. Den står där maten står, och maten står mitt i.

Tid på dagen

Gryning och skymning. Mitt på dagen tar den sämre, och i stark sol står den djupare. Mulet är bra hela dagen.

Var

Över mjuk botten, vid inlopp där vattnet rör sig, och längs sluttningar där grunt möter djupt — men i vattnet ovanför, inte på botten. Vättern, Storsjön, Siljan och de djupa sjöarna i Norrland är sikvatten, och en stor del av skogssjöarna i mellersta och norra Sverige har den. Stimmet flyttar med planktonet, så borra flera hål längs kanten och gå mellan dem.

Metod — vilken

MetodStorlekLina
Mormyska, darr på ställetMormyskan står stilla, bara toppen darrar. Långa pauser. Rör spöet väldigt försiktigt.1,5–3 mm, mygglarv och nymf, i volfram0,08–0,12 flätlina, 0,10–0,14 nylon
SikdarrenEtt lyft på 40–50 cm under ständig darrning, sedan sakta ner igen. Hugget kommer ofta på vägen upp.SammaSamma
UpphängareEn vinterfluga eller en mormyska en decimeter ovanför ett litet blänke eller en liten pirk, för siken i mellanskiktet.Fluga eller mormyska 2–3 mmHuvudlinan 0,14–0,16
Liten vertikalpirkIbland, när den jagar. Sällan lika bra som mormyskan.Den minsta0,14–0,16

Mormyskan är siksättet. Den lilla profilen i volfram sjunker till stimmet utan att bli stor, och darrningen på stället är det som lockar: siken glider in, tittar, och suger i sig. Hugget är ett lyft, inte ett ryck — toppen rätar upp sig när siken lyfter mormyskan — och mothugget är ett lugnt lyft, inte ett slag. Rytmerna i sin helhet står på mormyskasidan.

Mormyskor för sik — mygglarv, nymf, myra, koppar och silver: mormyska.se/sik.

Bete och färg

Två–tre maggots på kroken, eller en fjädermygglarv, det som också heter bloodworm — mygglarven är sikens mat, och den är det bete den väljer när den är kräsen. Färgen efter ljuset: koppar, silver, guld och ljusbrunt i klart vatten, gulfluorescerande och självlysande i mulet och skymning. I Västerbotten fiskas svart.

Fjädermygglarver: bloodworms.se. Maggots: maggots.se.

Kikpimpel

På 1,5 m i klart vatten på vårvintern ser du gräset, sandbotten och siken som glider in i synfältet. Den tvekar inte; den suger i sig den guldfärgade mormyskan, och du läser hugget med ögat. Ett lugnt lyft sätter kroken i överläppen — siken är lös i munnen, så ett hårt mothugg river loss den. Skotta bort snön för ljuset, ligg på ett underlag med en jacka över huvudet; äggskal på botten ger kontrast.

Lina och hål

Flätlina 0,08–0,12 mm för nappkänslan på djupet, nylon 0,10–0,14 mm grunt. Tjockare än 0,14 ser den. En mjuk topp som hänger av mormyskans vikt, så lyftet syns. Hålet 115 mm räcker — isborren. Flätlina, fluorocarbon och tafsen mot ögat: lina och tafs.

Sex fel

  1. Abborrens ryck. Siken skräms av dem; darra på stället.
  2. För tjock lina. Den ser 0,16 i klart vatten.
  3. För stor mormyska. Gå ner i storlek, 1,5–3 mm.
  4. Bara vid botten. Den står mitt i vattnet — lyft stegvis.
  5. Mothugget för hårt. Ett lugnt lyft; munnen är mjuk.
  6. Mitt på dagen i sol. Gryning och skymning är sikens timmar.

Länets största, sjö för sjö

Sik är dokumenterad i 4 968 svenska sjöar — i provfisken, i fiskevårdsområdenas egna beskrivningar och i artfynd. I 354 av dem har SLU:s provfiskenät mätt den, och i 139 av dem är den längsta över 40 cm. Den längsta som mätts i varje län, i sjöar med minst 30 mätta fiskar:

LänSjöLängstaÅr
BlekingeHalen33,5 cm1985
DalarnaHyn62 cm1997
GävleborgTandsjön54,2 cm1998
GotlandBästeträsk52,9 cm2006
HallandStora Neten56 cm1987
JämtlandHemsjön53 cm2022
JönköpingÖgeln47 cm1992
KalmarHjortesjön45,1 cm1999
KronobergHolmasjön43,4 cm1985
NorrbottenAinasjärvi68 cm2018
ÖrebroVåtsjön28,8 cm1984
ÖstergötlandVättern68,5 cm1976
SkåneÖstra Ringsjön40,7 cm2013
VärmlandGröcken62 cm1983
VästerbottenGrundforsdammen52,8 cm1969
VästernorrlandLill-Mårdsjön57 cm1986
Västra GötalandUnden52 cm1986

Vad som tas just nu, och var: de senaste fångsterna av sik på Fångstrapport.

Isen först: borra och mät. Isläget hos IsRapport.se · när isen brukar lägga sig hos isprognos.se