Sik under isen
Den står fritt i vattnet, studerar betet länge och är den mest linskygga fisken under isen. Finess framför allt annat. Var den står, när den tar och på vad — fas för fas.
Vad siken gör under isen
Siken är en laxfisk som lever av plankton, små kräftdjur och mygglarver, och den äter hela vintern. Den går i stim mitt i vattnet, mellan ytan och botten, och följer maten; sällan står den vid botten. Munnen är liten och mjuk, och den suger i sig betet i stället för att hugga. Den ser linan, så linan och storleken kommer först; färgen efter. De ryck som fångar abborre skrämmer bort siken.
I SLU:s provfisken sedan 1955, 88 442 mätta sikar i 570 vatten, är medianen 22 cm och var tionde över 35,7 cm; den längsta 68,5 cm. En sik på halvkilot är en fin fisk; över kilot är den stor. Näten tar den på alla djup från tre meter ner förbi trettio — en fisk i det fria vattnet.
Tre faser
| Fas | Djup | Var | Bete |
|---|---|---|---|
| Första isen | 4–6 m, fritt i vattnet | Sluttningar, inlopp, kanten mot djupet. | Mormyska 1,5–3 mm i mygglarv- och nymfform, koppar och silver. Två–tre maggots. |
| Högvinter | 8–15 m, mitt i vattnet | Över djupet, där planktonet står. Gryning och skymning. | Samma mormyskor i volfram, 0,3–1,5 g, så de kommer ner; självlysande i mulet. Sikdarren. |
| Vårvinter | 1,5 m | Sand och gräs i klart vatten. Kikpimpel. | Små guldmormyskor. Hugget läses med ögat. |
Grunt när isen lägger sig, djupt i högvintern, grunt igen i solen — och alltid fritt i vattnet, inte vid botten. När faserna brukar infalla står på säsongssidan.
Djup
4–10 m genom det mesta av vintern, 12–15 m i högvintern i de djupa sjöarna, 1,5 m på vårvintern. Siken står suspenderat: hittar du inte den vid botten, lyft betet stegvis genom hela vattnet, en meter i taget med paus på varje. Den står där maten står, och maten står mitt i.
Tid på dagen
Gryning och skymning. Mitt på dagen tar den sämre, och i stark sol står den djupare. Mulet är bra hela dagen.
Var
Över mjuk botten, vid inlopp där vattnet rör sig, och längs sluttningar där grunt möter djupt — men i vattnet ovanför, inte på botten. Vättern, Storsjön, Siljan och de djupa sjöarna i Norrland är sikvatten, och en stor del av skogssjöarna i mellersta och norra Sverige har den. Stimmet flyttar med planktonet, så borra flera hål längs kanten och gå mellan dem.
Metod — vilken
| Metod | Så | Storlek | Lina |
|---|---|---|---|
| Mormyska, darr på stället | Mormyskan står stilla, bara toppen darrar. Långa pauser. Rör spöet väldigt försiktigt. | 1,5–3 mm, mygglarv och nymf, i volfram | 0,08–0,12 flätlina, 0,10–0,14 nylon |
| Sikdarren | Ett lyft på 40–50 cm under ständig darrning, sedan sakta ner igen. Hugget kommer ofta på vägen upp. | Samma | Samma |
| Upphängare | En vinterfluga eller en mormyska en decimeter ovanför ett litet blänke eller en liten pirk, för siken i mellanskiktet. | Fluga eller mormyska 2–3 mm | Huvudlinan 0,14–0,16 |
| Liten vertikalpirk | Ibland, när den jagar. Sällan lika bra som mormyskan. | Den minsta | 0,14–0,16 |
Mormyskan är siksättet. Den lilla profilen i volfram sjunker till stimmet utan att bli stor, och darrningen på stället är det som lockar: siken glider in, tittar, och suger i sig. Hugget är ett lyft, inte ett ryck — toppen rätar upp sig när siken lyfter mormyskan — och mothugget är ett lugnt lyft, inte ett slag. Rytmerna i sin helhet står på mormyskasidan.
Mormyskor för sik — mygglarv, nymf, myra, koppar och silver: mormyska.se/sik.
Bete och färg
Två–tre maggots på kroken, eller en fjädermygglarv, det som också heter bloodworm — mygglarven är sikens mat, och den är det bete den väljer när den är kräsen. Färgen efter ljuset: koppar, silver, guld och ljusbrunt i klart vatten, gulfluorescerande och självlysande i mulet och skymning. I Västerbotten fiskas svart.
Fjädermygglarver: bloodworms.se. Maggots: maggots.se.
Kikpimpel
På 1,5 m i klart vatten på vårvintern ser du gräset, sandbotten och siken som glider in i synfältet. Den tvekar inte; den suger i sig den guldfärgade mormyskan, och du läser hugget med ögat. Ett lugnt lyft sätter kroken i överläppen — siken är lös i munnen, så ett hårt mothugg river loss den. Skotta bort snön för ljuset, ligg på ett underlag med en jacka över huvudet; äggskal på botten ger kontrast.
Lina och hål
Flätlina 0,08–0,12 mm för nappkänslan på djupet, nylon 0,10–0,14 mm grunt. Tjockare än 0,14 ser den. En mjuk topp som hänger av mormyskans vikt, så lyftet syns. Hålet 115 mm räcker — isborren. Flätlina, fluorocarbon och tafsen mot ögat: lina och tafs.
Sex fel
- Abborrens ryck. Siken skräms av dem; darra på stället.
- För tjock lina. Den ser 0,16 i klart vatten.
- För stor mormyska. Gå ner i storlek, 1,5–3 mm.
- Bara vid botten. Den står mitt i vattnet — lyft stegvis.
- Mothugget för hårt. Ett lugnt lyft; munnen är mjuk.
- Mitt på dagen i sol. Gryning och skymning är sikens timmar.
Länets största, sjö för sjö
Sik är dokumenterad i 4 968 svenska sjöar — i provfisken, i fiskevårdsområdenas egna beskrivningar och i artfynd. I 354 av dem har SLU:s provfiskenät mätt den, och i 139 av dem är den längsta över 40 cm. Den längsta som mätts i varje län, i sjöar med minst 30 mätta fiskar:
| Län | Sjö | Längsta | År |
|---|---|---|---|
| Blekinge | Halen | 33,5 cm | 1985 |
| Dalarna | Hyn | 62 cm | 1997 |
| Gävleborg | Tandsjön | 54,2 cm | 1998 |
| Gotland | Bästeträsk | 52,9 cm | 2006 |
| Halland | Stora Neten | 56 cm | 1987 |
| Jämtland | Hemsjön | 53 cm | 2022 |
| Jönköping | Ögeln | 47 cm | 1992 |
| Kalmar | Hjortesjön | 45,1 cm | 1999 |
| Kronoberg | Holmasjön | 43,4 cm | 1985 |
| Norrbotten | Ainasjärvi | 68 cm | 2018 |
| Örebro | Våtsjön | 28,8 cm | 1984 |
| Östergötland | Vättern | 68,5 cm | 1976 |
| Skåne | Östra Ringsjön | 40,7 cm | 2013 |
| Värmland | Gröcken | 62 cm | 1983 |
| Västerbotten | Grundforsdammen | 52,8 cm | 1969 |
| Västernorrland | Lill-Mårdsjön | 57 cm | 1986 |
| Västra Götaland | Unden | 52 cm | 1986 |
Vad som tas just nu, och var: de senaste fångsterna av sik på Fångstrapport.
Isen först: borra och mät. Isläget hos IsRapport.se · när isen brukar lägga sig hos isprognos.se