Start / Arter / Harr och öring
Harr och öring under isen
Två laxfiskar som tar i ändarna av vintern. Öringen patrullerar branten där grunt möter djupt, selektiv och snabb; harren står i strömmen, i älvar, utlopp och sel, och ser linan som siken. Små naturliga mormyskor åt båda.
Öringen
Öringen under isen kräver mer precision än de flesta andra fiskar. Den jagar i avgörande ögonblick i stället för att beta länge, den är snabb, och den väljer: rätt storlek, rätt färg, rätt fall. Naturliga färger går före allt annat — koppar, brunt, silver, ljusa toner — och rörelsen är några snabba lyft följda av långa pauser. Den står på branten där grunt möter djupt, 3–10 m, och patrullerar den; hittar du kanten hittar du öringen.
I SLU:s provfisken sedan 1964, 26 918 mätta öringar i 540 vatten, är medianen 23 cm och var tionde över 34,7 cm; den längsta 89 cm. Näten tar mest småöring i bäcksjöarna; den stora insjööringen i Vättern, Stor-Blåsjön och de stora Norrlandssjöarna är en annan fisk, och det är den som tar en minibalansare på nyisen.
Tre faser
| Fas | Djup | Var | Metod |
|---|---|---|---|
| Första isen | 2–3 m | Branten, kanten där grunt möter djupt. Den är skygg på nyisen: borra, låt hålen vila, kom tillbaka. | En lite större minibalansare med maggot, platt under så den får gång. Mormyska med mask. |
| Högvinter | 5–10 m | Djupare längs samma brant. Tar sämre; långa pauser. | Mormyska 4–6 mm i volfram, droppe eller banan, koppar och silver. |
| Vårvinter | 2–4 m | Branten igen, och in- och utloppen där vattnet rör sig. | Mormyska, minibalansare; ett litet blänke med tafs. |
Vid kusten står havsöringen grunt, 0–3 m, och tas på samma sätt genom isen i skärgårdens vikar. När faserna brukar infalla står på säsongssidan.
Metod — vilken
| Metod | Så | Storlek och färg | Lina |
|---|---|---|---|
| Mormyska | Några snabba lyft, sedan en lång paus. Volfram så den faller fort till rätt djup; en rörlig svans på droppen eller bananen. Maggot, en liten bit mask, eller en bit fjädermygglarv. | 4–6 mm; koppar, brun, silver, ljusa toner. Fiskrom och kaviarkula när hon ska retas. | Nylon 0,14–0,18 mm |
| Minibalansare | Nyisen på 2,5 m: en lite större minibalansare med maggot på kroken, platt under. Korta ryck, långa pauser; hugget i vändningen. | 2,5–4 cm | 0,18–0,20 mm |
| Blänke | Ett litet blänke med mormyska eller agnad krok på 15 cm tafs, när hon står djupare. Hellre litet än stort — öringen tar sällan det stora blänket. | 45–60 mm | 0,25 mm |
Nylon före flätlina: öringen slår hårt och snabbt, och töjningen i nylonet är det som räddar krokningen. 0,14 mm är golvet, 0,18 när fisken är stor. Linan i sin helhet: lina och tafs.
Öringen leker om hösten i bäckar och älvar, och många vatten fredar den där och i in- och utloppen en bit in på vintern. Vad som gäller där du står står på vattnets regelsida hos Fångstrapport.
Mormyskor för öring — droppe och banan, koppar, silver och glow: mormyska.se/oring. Maggots: maggots.se.
Harren
Harren är strömmens fisk. Under isen står den i älvarnas sel — de lugna, djupare sträckorna mellan forsarna — och vid sjöarnas utlopp och inlopp där vattnet rör sig; i de rena skogssjöarna är den sällsynt, och Vättern är undantaget med en egen sjöharr. Bäst i den tidiga vintern; när det blir riktigt kallt blir den trög och tar lite. Den äter det lilla i strömmen — sländlarver, märlor, mygglarver — och den ser linan som siken gör.
I SLU:s provfisken sedan 1964 är harren mätt i bara 61 sjöar, 941 fiskar — näten möter sällan en strömfisk — med medianen 33 cm och den längsta 58,5 cm. En harr på halvkilot är fin, kilot är stort.
| Del | Så |
|---|---|
| Var | Selen i älven, utloppet och inloppet ur sjön, kanten där strömmen saktar. Grunt, 1–4 m. |
| När | Tidig vinter, första isen. Dagen; trög i sträng kyla. |
| Metod | Mormyska 1,5–3 mm i nymf- och mygglarvform, i volfram så den håller sig i strömmen. Darr på stället och långa pauser, som åt siken. En vinterfluga som upphängare en decimeter ovanför tar harren i mellanskiktet. |
| Agn | En fjädermygglarv eller en maggot. Litet. |
| Lina | 0,10–0,14 mm; den ser tjockare. |
| Isen | Strömmande vatten lägger svag och ojämn is, och isen över ett sel är inte sjöns is. Vad som skiljer istyperna står på IsRapport. |
Fjädermygglarver: bloodworms.se.
Sex fel
- Fel färg åt öringen. Naturligt — koppar, brunt, silver — före glow och rosa.
- Jämn rytm. Öringen vill ha snabba lyft och långa pauser; harren darr på stället.
- Hålet fiskat direkt på nyisen. Öringen är skygg: borra, låt vila, kom tillbaka.
- Flätlina till öringen. Slaget river loss kroken; nylon töjer.
- För tjock lina till harren. 0,10–0,14, som åt siken.
- Sjöns is på selet. Strömmen gör sin egen, och den är svagare.
Länets största, sjö för sjö
Öring är dokumenterad i 7 836 svenska sjöar — i provfisken, i fiskevårdsområdenas egna beskrivningar och i artfynd. I 431 av dem har SLU:s provfiskenät mätt den, och i 238 av dem är den längsta över 40 cm. Den längsta som mätts i varje län, i sjöar med minst 30 mätta fiskar:
| Län | Sjö | Längsta öring | År |
|---|---|---|---|
| Dalarna | Upprämmen | 61,4 cm | 1991 |
| Gävleborg | Gommerstjärnen | 56,5 cm | 2003 |
| Halland | Kroksjö | 57 cm | 2005 |
| Jämtland | Stor-Blåsjön | 83,7 cm | 1971 |
| Norrbotten | Sädvajaure | 49 cm | 2008 |
| Östergötland | Vättern | 76,1 cm | 2008 |
| Värmland | Norra Örsjön | 70 cm | 2002 |
| Västerbotten | Inner-Bjännsjön | 60 cm | 2017 |
| Västernorrland | Stenbitsjön | 65,5 cm | 1998 |
| Västra Götaland | Ejgdesjön | 62 cm | 2014 |
Harr är dokumenterad i 4 632 sjöar men mätt i näten i bara 44; de tre län där minst 30 fiskar mätts i en sjö:
| Län | Sjö | Längsta harr | År |
|---|---|---|---|
| Jämtland | Västra Nässjön | 58,5 cm | 2006 |
| Östergötland | Vättern | 48,1 cm | 2020 |
| Västerbotten | Bjurfors Ö Dämmområde | 42,5 cm | 1965 |
Vad som tas just nu, och var: de senaste fångsterna av öring och av harr på Fångstrapport.
Isen först: borra och mät. Isläget hos IsRapport.se · när isen brukar lägga sig hos isprognos.se