Balanspirk — så fiskar du den
En liten fisk som hänger vågrätt, glider ut i en båge på rycket och vänder. Den fisk som jagar tar den. Färre fiskar än på vertikalpirken, större.
Vad den är
En balanspirk är en fiskformad kropp av metall, oftast bly, med öglan mitt på ryggen, så den hänger vågrätt i linan. Fasta enkelkrokar fram och bak med spetsen uppåt, en trekrok på en ring under buken, och en fena av plast i stjärten som styr gången. På ett ryck simmar den ut åt sidan; när linan sträcks vänder den och glider tillbaka. Det är vändningen och stoppet som ger hugget.
Storlekarna går från minibalansare på 2–3 cm och 1,5–5 g, till 5–9 cm och 8–25 g åt abborre och gös, och 11–12 cm på 45 g åt gäddan. Serierna går i steg: Rapalas Jigging Rap 2, 3, 5, 7, 9 och 11 cm på 4–29 g, Nils Masters Jigger 3, 4,5, 5, 7, 8 och 12 cm på 4–45 g, Jukons minibalansare 32 och 42 mm, Kaweri 55 mm på 9 g. Kuusamos lättade finns i 50 mm på 4 g och 75 mm på 8 g för den som vill ha ett långsammare fall.
Sekvensen
- Släpp ner pirken till botten och dunka den ett litet tag. Veva upp en bit, ett par decimeter, och håll still.
- Ett ryck på 15–25 cm i sidled: tydligt men litet. Pirken glider ut i en bred båge, vänder och kommer tillbaka.
- Helt stilla i vändpunkten och när den stannat, upp till 5–10 sekunder. Här kommer hugget.
- Två lite kraftigare lockryck med två–tre sekunders paus mellan, sedan en längre paus. Sedan om.
- Varva stora och små ryck, och gå upp genom vattnet ett stycke i taget.
Ett ryck på 40 cm skrämmer försiktig fisk. Rycken ska vara tydliga men små, och pausen är det som fiskar: ofta hugger det när du håller pirken still. Nästa ryck skickar den åt andra hållet, så gången blir en åtta sedd uppifrån. Grövre lina gör att balanspirken faller långsammare tillbaka mot sitt läge — och det är oftast då abborren tar.
Var i vattnet
Ett par decimeter över botten är grunden. Utan ekolod: börja där och gå stegvis uppåt. Med ekolod på djupare vatten: parkera pirken en–två meter över botten i flera minuter, sedan närmare; är abborren trög, ligg på en halv till en meter. Ett annat sätt är uppifrån: sänk till hälften av djupet, kraftigare ryck, sedan lugnare, och ner steg för steg till knappt en meter från botten. Storabborren hugger ofta rakt under iskanten, så fiska den sista metern upp också.
Storlek per art
| Art | Storlek | Så |
|---|---|---|
| Abborre | 5–9 cm, börja på 7 | Ner till 5 cm när den inte tar ordentligt. De som fiskar storabborre går upp till 12 cm och 45 g, och tyngre på djupet. |
| Gös | 6–9 cm | Större modeller, långsammare ryck. Stanna på 8 m. |
| Gädda | 11–12 cm, 45 g | På wire eller fluorocarbon 0,50 mm. Hålet 200 mm. |
| Öring på första isen | En lite större minibalansare | Med maggot på kroken. Platt under ger mer gång. Skygg: borra, låt hålen vila, kom tillbaka. |
Större balanspirkar går bättre i södra Sverige än i norr; i söder fiskas allt från 25 mm och 2 g till 60 mm och 15 g.
Färg efter ljuset
Naturfärger åt fisk som jagar aktivt, och i klart vatten. Papegoja är klassikern. UV-färger syns djupt och i grumligt vatten. Trekroken följer samma regel: lugna färger i klart vatten, skrikiga i brunt. Tar fisken inte ordentligt: en mindre storlek, eller en annan färg.
Magkroken — två skolor
Den ena tar bort trekroken under buken: där hugger småabborren på 20–30 gram, och den står i vägen för de stora. Den andra behåller den och byter: tre av fyra fiskar tas på underkroken, så den byts mot en större, långskaftad, eller mot en aptitkrok i storlek 8–10 med färgad kropp — en limkrok under balanspirken ger mer fisk. En fjäderring mellan krok och kropp ger fler landade.
Krokningen sitter i formen. En modell som är platt under simmar vid minsta rörelse, och en lagom mjuk styrfena går in i munnen; en stor, styv plastfena gör det svårare att kroka. Tar den utan att fastna: byt underkrok, eller gör några tokryck — korta, snabba ryck i följd — och håll sedan helt stilla.
Lina, spö och hål
Nylon 0,22–0,30 mm; 0,25 är det vanliga. 0,20 räcker i styrka men töjer för mycket på djupet. En del fiskar fluorocarbon 0,40–0,50 mm rakt igenom. Spöet ska ha styv topp så mothugget når ner. Hålet: aldrig mindre än 150 mm, helst 200 — isborren. Linan i sin helhet, och tafsen mot gäddans tänder: lina och tafs; spöet: spöt och toppen.
Balanspirkar: pirk.se. Minibalansare och trekrokar till byte: minibalansare och trekrokar på mormyska.se.
Hugget
Var beredd på stenhårda hugg, eller slackhugg i mellanvattnet där linan bara blir slak. Var alert när du släpper pirken: finns det fisk känner du det ofta inom 30 sekunder. Ett hårt hugg där kroken inte tar betyder att fisken tog själva pirken — det är den fisk balanspirken är till för, så byt underkrok och fortsätt. Nafsar storabborren utan att ta: tokryck, sedan stilla.
Balanspirken är för dagarna då abborren jagar. Är det trögt är den inget bra vapen; då är det vertikalpirken med en tafsmormyska under, eller mormyskan. Mot vertikalpirken: balanspirk eller vertikalpirk? Valet i sin helhet: mormyska eller pirk?
Sju fel
- För stora ryck. 40 cm skrämmer; 15–25 räcker.
- Ingen paus. Hugget kommer när pirken står still.
- För stor pirk när det inte tar. 7 blir 5.
- Balanspirk på en trög dag.
- Byter hål för fort när fisken finns i området. Ge dem lite extra tid — och sitt inte kvar där ingen är.
- Fel underkrok. Den tar tre av fyra.
- För tunn lina och för litet hål åt storabborren.
Isen först: borra och mät. Isläget hos IsRapport.se · när isen brukar lägga sig hos isprognos.se