Angeldon
Väntemetoden. En rulle och en vippa vid hålet, en död mört på tafs under isen, och tio don i en rad längs vasskanten. Gäddan gör jobbet; du ser flaggan gå upp.
Vad det är
Ett angeldon är ett fäste som står över hålet, en rulle med lina, och en vippa — ett fjädrande spröt med en flagga, också kallat angelspröt eller signalspröt. Linan går från rullen över vippan och ner i hålet, så vippan håller betet på sitt djup och står böjd så länge inget händer. När gäddan tar rätar den upp sig, och det syns över hela viken. Förr satt en knallkork på; nu är det flaggan. Främst gädda, men gös och abborre går också.
Angelfiske är den gamla metoden; ismete är samma tanke med ett kort spö i hållare i stället för donet. På engelska heter donet tip-up.
Riggen
| Del | Gädda | Gös och abborre |
|---|---|---|
| Lina | Nylon 0,35–0,45 mm. Flätlina tar upp vatten och fryser till en styv tråd. | Nylon 0,30–0,40 mm |
| Tafs | Wire 7×7, eller fluorocarbon 0,90 mm — 0,70 går av mot tänderna. Aldrig kortare än 50 cm. | Genomskinlig nylon eller fluorocarbon 0,45–0,50 mm; gösen upp till 0,60. Inte wire. |
| Krok | Trekrok i storlek 4 till 1 efter betets storlek, eller en angelkrok | Trekrok 4–6 åt gösen, mindre åt abborren; en enkelkrok i storlek 1 går |
| Sänke | Inget med angelkrok. Med trekrok ett kulsänke 4–20 g, 15 g det vanliga. | 4–8 g |
| Hål | 200 mm, helst 250. Gäddan ska upp med tafs och krok. | 200 mm |
Angelkroken är den gamla kroken: en pinne som läggs på längden i betesfisken och ställer sig på tvären i gäddans svalg. Den kräver att gäddan får svälja, och flera fiskevårdsområden ber i dag om vanlig trekrok i stället, eftersom angelkroken är hård mot både betesfisk och gädda; några sätter ett minimimått på den. Med trekroken krokar du fisken långt fram i käften och släpper den hel.
Sänket är bly, och bly är giftigt för fisk, fågel och hand — ett tappat sänke stannar i sjön, så fäst det ordentligt. Linan, tafsen och knutarna i sin helhet: lina och tafs. Vilken borr: isborren.
Betet
En död mört är normen. Sarv, mindre brax och löja går bra, och vid kusten strömming. Till gäddan 15–25 cm, till abborren 10–12, till gösen 6–10. Trekroken sätts precis framför ryggfenan, angelkroken strax innan gälarna. Betesfisken ska vara avlivad innan den sätts på kroken, ett kraftigt slag mot huvudet och avblodning; Jordbruksverket slog fast 2011 att levande betesfisk strider mot djurskyddslagen. Och betet tas aldrig med från en annan sjö — det står på varje regelsida, för sjukdomarnas och arternas skull.
Fryst bete delar fiskarna: en del fryser höstfångad mört i portioner och fiskar bra på den, andra vill ha den färsk. Den färska håller bättre på kroken.
Djupet
Vattnet är varmast längst ner när isen ligger, så gäddan står ofta bottennära: 20–100 cm över botten. Det andra svaret är 1–3 m under isen där det är 4–8 m djupt, vid branterna. I en vassvik räcker en och en halv meter. Grunt på första isen och vårvintern, djupare i högvintern — sätt donen på olika djup den första timmen och flytta efter det som tar.
Var du sätter dem
Vasskanterna på första isen; djupkanter och branter där grunt möter djupt i högvintern; från mitten av mars djupkanterna alldeles utanför lekvikarna — inne i vikarna går bara småttingarna, storgäddan står utanför. Sätt donen i gryningen. Huggen kommer klockan sju till elva med toppen nio till elva och avtar efter middag; i januari och februari rör hon sig knappt, och en del angelfiskare tar paus från mitten av januari till slutet av februari. På vårvintern hugger hon hela dagen. Kylan i luften spelar mindre roll — nollan eller femton minus ger samma fiske.
Hur många, och hur tätt
Antalet bestämmer fiskekortet. Fiskevårdsområdena sätter taket, från fem till tjugo don per person eller kort, oftast tio, och det står på vattnets regelsida hos Fångstrapport. Tio till tjugo är vad man hinner med; sätt dem inte längre ifrån varandra än att du hinner springa emellan när två flaggor går upp samtidigt. Donet ställs så att linan hänger mitt i hålet, i blåst på vindsidan. Borrade hål försvagar isen där de sitter; hur långt mellan dem står på IsRapports sida om pimpelfiske.
Hugget och väntan
Gäddan tar betet från sidan och simmar iväg med det; flaggan går upp. Så stannar hon, för att vända fisken i munnen. Med angelkrok väntar du tills hon simmar igen — då har hon vänt betet, och mothugget sitter. Med trekrok väntar du tio till femton sekunder, inte längre: ett tidigt mothugg sätter krokarna ytligt och långt fram i käften. Veva in den lösa linan först, sedan mothugget. Håll linan sträckt hela vägen upp; slak lina tappar fisk, särskilt vid iskanten. Rensa hålets kant från vass is innan du lyfter.
Gäddan på isen
Kylan skadar henne fort. Under fem minusgrader, och i vind långt tidigare, ska hon inte upp på isen mer än den stund det tar att kroka av: håll henne i hålet medan våg och kamera görs klara, kroka av med en lång tång nere i hålet, och lägg henne på en blöt matta om hon måste upp. Ögonen tål kyla sämst. Det stora hålet är för hennes skull lika mycket som för din. Vilka längder som får tas upp, och hur många om dagen, står på regelsidan för vattnet.
Reglerna i två meningar
Betesfisken ska vara död — djurskyddslagen, Jordbruksverket 2011. Angeldonet är ett handredskap enligt fiskelagen, men det fria handredskapsfisket längs ostkusten och i de fem stora sjöarna omfattar det inte: fritt på allmänt vatten, med fiskerättsägarens kort på enskilt, och antalet efter fiskevårdsområdets regel.
Sex fel
- För lång väntan med trekrok. Tio till femton sekunder, sedan mothugg.
- Betet på fel djup. 20–100 cm över botten eller 1–3 m under isen; prova båda första timmen.
- För många don. Hinner du inte springa emellan tappar du fisk och tid.
- Hålet fryser. En skvätt spolarvätska eller T-röd i hålet, en frigolitbit som lock, en snövall runt; rensa oftare ju kallare det är.
- Fluorocarbon under 0,90 mot gäddan, eller wire mot gösen. Tänderna kapar det ena, ögat ser det andra.
- Ensam i kylan utan plan för fisken. Tången, mattan och beslutet innan flaggan går upp.
Isen först: borra och mät. Isläget hos IsRapport.se · när isen brukar lägga sig hos isprognos.se