Ismete
Ett kort spö i hållare vid hålet, en död betesfisk på tafs, en vippa med bjällra. Du väntar; spöet fiskar. Gädda grunt, gös i det fria vattnet, abborre en halvmeter under isen — och laken om natten.
Vad det är
Ismete är angeldonets tanke med ett spö: ett kort, kraftigt spö på 90–140 cm som står i en hållare på isen med toppen över hålet, en multirulle, och en död betesfisk på tafs som hänger stilla på sitt djup. På spötoppen sitter en fjädervippa — en mjuk fjäder med en flagga och en bjällra — som står och vinkar när fisken tar. Skillnaden mot pimpel är att inget rör sig: pimplaren rycker och darrar med spöet, ismetaren låter det färska betet göra jobbet. Tre till fem spön per person är vad man hinner med.
Hållaren är en klämma eller ett litet stativ med fäste för vippan; multirullen har gärna ett räkneverk, så du vet på decimetern hur djupt betet står och kan sätta nästa spö på ett annat djup. Hålet borras 200 mm, så fisken kommer upp med tafs och krok — isborren.
Tre riggar
| Art | Spö och lina | Tafs | Krok och sänke | Bete | Djup |
|---|---|---|---|---|---|
| Abborre | 90 cm, nylon 0,30–0,35 | Fluorocarbon 0,35 mm, 30–50 cm | Enkelkrok i storlek 1 med brett gap; kulsänke 4 g | Död småfisk 10–12 cm — mört, löja, nors — eller mask och räka | 30 cm under isen, där det är upp till 8 m djupt |
| Gös | 120 cm med mjuk topp, nylon 0,30–0,40 | Fluorocarbon 0,40–0,60 mm; tunn wire bara om gäddan finns | Två enkelkrokar i storlek 4 — en i munnen, en bakom ryggfenan — eller trekrok 6–8; 8 g | Död mört 6–10 cm | 2 m under isen där det är 11–14 m; aldrig djupare än 8 m |
| Gädda | 120–140 cm, nylon 0,35–0,45 | Wire 7×7 eller fluorocarbon 0,90 mm, minst 50 cm | Trekrok 4–1 efter betet; 12–30 g, 15 g det vanliga | Död mört 15–25 cm | 1–3 m under isen där det är 4–8 m, eller 30–50 cm över botten |
| Lake | Grovt spö, nylon 0,35–0,45 | — | Enkelkrok 5/0; tungt sänke på botten | En bit strömming | På botten, sund och grynnor, från skymningen — laken |
Linan är nylon; flätlina tar upp vatten och fryser till en styv tråd. Tafsen är det som avgör: wire mot gäddans tänder, genomskinlig fluorocarbon mot gösens och abborrens ögon — gösen har mjukare tänder och ser bättre. Allt om linan och tafsen på lina och tafs. Betesfisken ska vara avlivad innan den sätts på kroken; det är djurskyddslagen, och betet tas aldrig med från en annan sjö.
Vippan och hugget
Vippan står och vinkar, bjällran ringer. Gäddan tar betet från sidan, simmar en bit och stannar för att vända det: vänta tio till tjugo sekunder, veva in den lösa linan, mothugg. Abborren sväljer snabbt — där är väntan kortare. Gösen tar försiktigt vid kanten och stenhårt i det fria vattnet; låt vippan gå ner ordentligt innan du lyfter. Rullbromsen lagom: för hård och fisken spottar betet, för lös och rullen löper över.
Gösen i det fria vattnet
Gösen står över djupkanter, sänkor och djuphålor på 6–15 m i högvintern, men den tar sitt byte högt: sätt betet två meter under isen där det är elva till fjorton meter till botten, och i grumligt eller grunt vatten strax under iskanten. Tre spön på två, fem och åtta meter över minst sju meters djup, skiftade varannan timme, hittar dagens skikt. Sätt dem över ett betesfiskstim och flytta efter en timme utan napp. Skymning och gryning; fönstren är korta.
Aldrig djupare än åtta meter. En gös som tas upp från tolv meter och mer får tryckskador — trumsäcken sväller, ögonen trycks ut — och tre av tio till åtta av tio dör, släppta eller inte. Fångstfönster gäller på många vatten: i Stockholms skärgård 40–65 cm och högst tre gösar om dagen, i sjöarna det fiskevårdsområdet skriver — på vattnets regelsida hos Fångstrapport.
Flötet
Ett litet flöte i hålet i stället för vippan går också: ett päronflöte med ett sänke på 15 g till gösen, ett litet flöte med maggot, mask eller majs till vitfisken på samma korta spö. Mörten och siken om vintern tar dock bättre på en liten mormyska nära botten än på ett stilla flöte — betet ska vara litet i kallt vatten.
Maggots till flötet: maggots.se.
Laken om natten
Lakmete är ismete på botten i mörkret: ett tungt sänke, en strömmingsbit på 5/0-kroken, spöet i hållaren från skymningen till midnatt på sund och grynnor. Var laken står, när den leker och hur pirken fiskas står på laksidan.
Reglerna i två meningar
Ismetespön räknas som angeldon i de flesta fiskevårdsområdens regler — fem till tjugo per person eller kort, oftast tio — och ingår inte i det fria handredskapsfisket vid ostkusten och i de fem stora sjöarna. Betesfisken ska vara död, och avståndet mellan hålen i en grupp står på IsRapports sida om pimpelfiske.
Sex fel
- För många spön. Tre till fem; fler hinner du inte springa emellan.
- Betet på fel djup. Abborren en halvmeter under isen, gösen två meter, gäddan bottennära eller 1–3 m — sätt spöna på olika djup.
- Wire mot gösen, eller fluorocarbon under 0,90 mot gäddan. Den ena ser tafsen, den andra kapar den.
- Gös från djupare än åtta meter. Den dör av trycket.
- Rullbromsen fel. För hård spottar fisken, för lös löper rullen över.
- Hålet fryser. En skvätt spolarvätska eller T-röd, en frigolitbit som lock, en snövall runt.
Isen först: borra och mät. Isläget hos IsRapport.se · när isen brukar lägga sig hos isprognos.se