Start / Metoder / Vertikalpirk
Vertikalpirk — och tafsmormyskan under
Sökmetoden: snabb, djup, hörbar. Pirken lockar med ljud och blänk, och fisken tar kroken under den. När det är trögt hänger en liten mormyska på tafs där i stället — pirken lockar, mormyskan avslutar.
Vad den är
Ett långsmalt bete med tyngdpunkten nedtill, som hänger rakt i linan. Under den sitter kroken, och det är kroken fisken tar, inte pirken. Bly eller mässing, 35–130 mm och 4–60 g. Åt abborren 40–50 mm kring 10 g, i silver, silver/guld eller silver/koppar; mot 8–10 m en större och tyngre, och från 5 m en tyngre och rakare modell. Pirkar med yvig gång, som Vänerpirken, ger ofta grov abborre. Storlekarna i handeln: VMC Bergmans 36 mm på 4 g, 43 på 6, 51 på 8; Jaxon 40 på 4 och 45 på 6; Ingemarpirken på 10 och 14 g, Väsmanpirken 62 mm på 10 g, Storsjöpirken 75 mm på 19 g.
Vertikalpirkar i volfram finns också: samma vikt i en mindre kropp, som sjunker fortare och hänger rakare på djupet. De väger 1,2–7,4 g i åtta storlekar.
Vertikalpirkar i bly och mässing: pirk.se. I volfram, 1–8: mormyska.se.
Rytmen
- Sänk pirken till botten och dunka den några gånger. Ljudet går ut och sörjan virvlar upp — det är det som drar dit fisken.
- Lyft spöet ungefär 30 cm, sänk så pirken hänger några centimeter över botten. Upprepa.
- Lägg in ett lockryck på 10–15 cm så pirken glider i sidled på vägen ner. Darra mellan rycken.
- Varva: korta darrningar, lätta dunsar mot botten, längre lockryck som slutar i fritt fall.
- Fiska vid botten och någon decimeter upp. Går det inte där: stegvis uppåt, hela vägen till iskanten.
Pirken ska röra sig. Den som vann SM sa det så: man måste rycka hela tiden, och när inget hände tokryckte han, och då fungerade det. Missar abborren hugget: lyft upp och sänk ner pirken långsamt, så har den lättare att suga i sig kroken. Finns det fisk under hålet känner du det inom 30 sekunder; känner du inget, borra nästa. Rytmerna i sin helhet, och pauserna, står på mormyskasidan — samma hand, tyngre bete.
Kroken
Kroken fästs i pirkens nedre ögla med en fjäderring, en snapper eller en kort länk; en pimpelkedja eller en kort tafs går också. Enkelkrok eller trekrok, storlek 10–14 åt abborren, och storleken efter pirken: kroken styr pirkens gång, så varken för stor eller för liten. En länk på 2–5 cm är ibland bättre än en kort — kort åt aggressiv fisk, lång åt försiktig.
Limkroken, en krok med färgad kropp av lim på skaftet, är den vanliga; garnkroken har en tofs av garn, hår eller flash. Färgen efter vattnet: lugna färger i klart, skrikiga i brunt. Åt rödingen sitter en kedjekrok på pirken — två beten i en presentation.
Kedjekrokar och trekrokar: kedjekrokar och trekrokar på mormyska.se.
Agn
En maggot eller en fjädermygglarv på kroken, det som också heter bloodworm. Fjädermygglarv åt abborren, maggot åt rödingen, mask åt öringen. Utan agn fiskar pirken på ljudet, och en del sprayar doft.
Abborrögat: ögat från en abborre du redan tagit, trätt på enkelkroken genom den bakre, broskiga delen; på en trekrok lossar du kroken från pirken och pressar krokskaftet rakt genom ögat. Det sitter länge, tar flera fiskar på samma agn, och tar de större. Ibland hugger abborren bara om betet hålls helt stilla i tio sekunder eller mer.
Maggots: maggots.se. Fjädermygglarver: bloodworms.se.
Tafsmormyskan under pirken
När det är trögt byter du kroken under pirken mot en tafs med en liten mormyska: 10–15 cm lina, en och en halv till två pirklängder, längre om du fiskar stilla; 0,16 mm är standard, upp till 0,22 åt större fisk. Mormyskan 2–3 mm med en vass krok i storlek 14 och en maggot. Tafsen sätts i en snapper eller en kort länk — en kedja där den nedre snappern tagits bort går också. En knuten tafs vandrar runt pirköglan; en symmetrisk pirk sjunker i den vinkel den släpps.
Pirken lockar, mormyskan avslutar. Fisken får ta betet i sin egen takt, så rör pirken lite; den lätta mormyskan faller långsamt, och det är fallet som triggar en seg abborre. Tre av fyra napp syns bara som en störning eller en försiktig rörelse i sidled i linan där den skär vattnet — se på linan, inte på toppen. Djupare än två meter hjälper en nappindikator av silikonslang. Rödingen visar sig som att linan slaknar efter någon decimeter och pekar snett ut från hålet.
Upphängaren ovanför
Ovanför pirken eller blänket sitter upphängaren: en fluga, en krok med agn, en röd lyskrok eller en mormyska, ungefär en decimeter upp på huvudlinan. Den fiskar mellanskiktet åt röding, öring, regnbåge, harr, sik och abborre, och härmar det som lever där: märlor och pungräkor, sländlarver, puppor och yngel. Rödingen på första isen tar i mellanskiktet, fullt med nymfer under iskanten. Tafsmormyskan under och upphängaren ovanför är två olika saker; en balanspirk på samma lina är ingen av dem.
Kikpimpel med pirk
På 1,3–4 m i klart vatten ser du pirken, dunket och fisken som kommer. Ligg över hålet med en jacka över huvudet, och läs hugget med ögat i stället för handen. Hur står på mormyskasidan.
Lina, spö och hål
0,18–0,25 mm; 0,22–0,25 är det vanliga åt abborren. Ett spö med lite styvare topp än mormyskans, så dunket och rycket når ner och mothugget sitter. Hålet 130–155 mm, minst 150 åt storabborren — isborren. Linan, tafsen och knutarna: lina och tafs; spöet: spöt och toppen. När fisken tar själva pirken utan att kroka: byt till balanspirken. Valet i sin helhet: mormyska eller pirk? Mot balanspirken: balanspirk eller vertikalpirk?
Sex fel
- För stor pirk när det är trögt. Testa en mindre, eller tafsmormyskan under.
- För stilla. Med vertikalpirken måste man rycka hela tiden.
- Fel krok. Den styr gången, och färgen räknas.
- Ingen dunk i botten. Ljudet är halva betet.
- Sitter kvar. Ingen känning på 30 sekunder: nästa hål. 30–40 hål på en dag.
- Tafsen i en knut som vandrar. Snapper eller länk.
Isen först: borra och mät. Isläget hos IsRapport.se · när isen brukar lägga sig hos isprognos.se