Start / Utrustning / Spöt och nappindikatorn
Spöt och nappindikatorn
Tre spön för tre fisken: det korta mormyskaspöt med en topp som hänger av vikten, pirkspöt med styv topp så mothugget når ner, och ismetespöt i hållare vid hålet. Toppen är det viktigaste köpet och det billigaste.
Mormyskaspöt
Ett kort spö, två–tre decimeter, med linan på en liten rulle i handtaget och en mjuk topp. Balalajkan är grundformen: rullen är handtaget, veven sitter på sidan, och spöet har sett likadant ut i öst i decennier. Teleskopspöt fäller in toppen för packningen så den inte knäcks. Toppen är av plast, glasfiber eller kol; kol fångar de lättaste nappen tydligast, plast räcker till abborren.
En hundring räcker. Spöna kostar från två tjugor upp till en hundring, ett par modeller lite mer, och det som skiljer dem är greppet — skumplast eller ett material som håller värmen i handsken — låset på veven, och om det följer med två toppar, en hård och en mjuk. Två spön är enklare än att knyta om på isen: ett med en liten mormyska, ett med en större, eller ett med mormyskan och ett med pirken.
Håll spöet lätt, mellan tummen och två fingrar, med spötoppen någon decimeter över hålet så du ser nappindikatorn mot isen. Sitt med vinden i ryggen. Rytmerna, från de snabba lyften till darr på stället, står på mormyskan.
Mormyskaspön från balalajkan till teleskopet, 39–135 kr: mormyska.se.
Nappindikatorn — toppen
Nappindikatorn är en böjlig topp som sätts på spöets spets och som linan går genom. Den är fjädern mellan din hand och mormyskan: den ger mormyskan sin darrning, och den visar nappet. Den väljs efter mormyskans vikt, inte efter spöet — så toppar byts oftare än spön, och kostar en tjuga.
| Topp | Till | Vad den gör |
|---|---|---|
| Smal profil, 80–95 mm | Små mormyskor, sik, mört, abborren på första isen | Fin känsla. Den korta ger utslaget nära spetsen, snabbt och tydligt. |
| Smal eller lång, 115–140 mm | Försiktig fisk, darr på stället | Mjukare utslag; minsta markering syns. |
| Mellan, 80–140 mm | Det mesta: mört, abborre, mormyskor 2–5 mm | Känslighet mot väderfasthet. Börja här. |
| Bred, 95–140 mm | Tunga mormyskor, djupt, blåst, små pirkar | Mindre känslig, står stilla i vind. |
| Mjuk · medium · hård, 90 mm | Samma längd, tre styvheter | Mjuk till den försiktiga fisken; hård till aktivt fiske, tydligare återstuds i handen. |
Provet gör du hemma: häng mormyskan i toppen. Hänger toppen svagt böjd, så böjningen syns men inte tar slut, är det rätt. Hänger den rakt tar den för tung mormyska eller är för hård; ligger den redan nere finns ingen rörelse kvar att visa. Färgen — röd, grön, gul — väljs mot det du ser den mot; rött syns mot snön.
Nappet är ett lyft oftare än ett ryck. Fisken tar mormyskan i munnen och lyfter den, och då rätar toppen upp sig. Rödingen och den stora abborren drar ner. Siken tar så lätt att toppen bara stannar. Lyft lugnt när toppen ändrar sig, åt vilket håll det än är.
Nappindikatorer i smal, mellan och bred profil, 80–140 mm, mjuk, medium och hård, röd, grön och gul, en tjuga styck: mormyska.se.
Pirkspöt
Pirken vill ha en styvare topp än mormyskan, så dunket och rycket når ner genom linan och mothugget sitter. Ett vanligt kort pimpelspö med lite kraft i toppen räcker till vertikalpirken; balanspirken vill ha styv topp, och blänket, som väger en del, ett kraftigare spö. Rullen ska ta 0,20–0,30 mm och släppa lina utan att fastna när fisken går. Laken om natten fiskas med ett grovt pimpelspö: en topp kring 30 cm, en multirulle och lina som tål sten. Vilken pirk och när: vertikalpirken, balanspirken.
Ismetespöt
Ett kort, kraftigt spö på 90–140 cm som står i en hållare vid hålet: 90 cm till abborren, 120 till gäddan. Toppen är en fjädervippa — en mjuk fjäder med en flagga eller en bjällra som visar när betesfisken tas. Tre till fem spön per person är vad man hinner springa emellan, och många vatten sätter ett tak. Vänta tio–tjugo sekunder på att fisken vänder betet innan mothugget. Gösen vill ha en mjukare vippa och ett mjukare spö än gäddan; den spottar betet om den känner motståndet. Betesfisken ska vara avlivad innan den sätts på kroken. Riggarna art för art: ismete.
Packlistan
- Pulkan. Allt nedan går i den, och den drar sig själv över snön.
- Knäskydd eller ett sittunderlag — liggunderlag, renskinn — så du kan ha knäet vid hålet och se toppen.
- Ett tält eller ett vindskydd när det blåser; i lä lever toppen sitt eget liv i stället för vindens.
- Isborren med skyddet på, och isskopan. Vilken diameter: isborren.
- Lådan med båda formerna: mormyskor i två–tre storlekar, en vertikalpirk och en balanspirk, kedjekrokar och limkrokar.
- Två spön, extra toppar, en rulle lina till, och några mormyskor knutna i förväg — det är kallt om fingrarna på isen. Linan och knutarna: lina och tafs.
- Agn i innerfickan så det inte fryser: maggot och fjädermygglarver.
- Pannlampa till skymningen, och termosen.
- Det som alltid är med, isdubbarna runt halsen först: isen först.
Isen först: borra och mät. Isläget hos IsRapport.se · när isen brukar lägga sig hos isprognos.se