Start / Arter / Abborre

Abborre under isen

Den finns i nästan varje sjö och den är aktiv hela vintern. Var den står, när den tar och på vad — fas för fas.

Vad abborren gör under isen

Abborren jagar med ögonen: småfisk, kräftdjur och larver. Vid fyra grader går allt långsammare — den jagar korta sträckor, tar det som kommer nära och vilar däremellan. De små går i stora stim, de stora i mindre sällskap över djupare botten, och ett stim som hittat sin plats stannar där vintern igenom. Hittar du en finns det fler under samma hål.

I SLU:s provfisken sedan 1952, 2,8 miljoner mätta abborrar i 3 707 vatten, är medianen 11 cm och var tionde över 20 cm; den längsta 51,9 cm. En abborre över halvkilot är en fin fisk, 40 cm och uppåt är storabborre, kilot och mer är sällsynt. Rekordet är 3,15 kg.

Tre faser

Djupet följer isen. Grunt och villig när isen lägger sig; djupare och trögare ju längre högvintern går, med de stora samlade över hård botten; grunt igen när solen kommer tillbaka och vattnet rinner i hålen; då är den aggressiv och tar pirken utan att tveka. När faserna brukar infalla står på säsongssidan.

Djup

1–8 m genom säsongen. Storabborren i högvintern på 5–10 m, ibland fritt i vattnet på 7–8 m över ännu djupare botten. Småabborren, den som tävlingspimplarna kallar plockabborre och plockar en efter en, står grundare än 1,5 m vid vassen. Sommarens provfisken tar nio av tio abborrar grundare än sex meter; det är vintern som skickar de stora ner.

Solen trycker ner den. En klar dag står den djupare och tar sämre mitt på dagen; en mulen, mörk dag slår ofta en solig. I grunda näringsrika sjöar tar syret slut i djupvattnet mot slutet av högvintern, och då flyttar abborren upp.

Tid på dagen

En dagfisk, eftersom den jagar med ögonen. Den första timmen med ljus och den sista före skymningen är topparna. Är det mulet går det hela dagen; i stark sol är mitt på dagen den sämsta timmen. Ett hål som var dött klockan tio kan leva klockan två — gå tillbaka.

Var

Hård botten. En grynna är en grund upphöjning en bit ut i sjön, en stenrygg eller ett undervattensberg; grynnkanten är där den faller mot djupet. Branten är sluttningen där grunt möter djupt, och djupkanten dess nedre del, där botten planar ut. Småfisken står på grynnan och abborren på kanten under den. På första isen och vårvintern räcker stenarna, sandbotten och vasskanten på 1–3 m; i högvintern är det kanterna på 5–10 m.

Borra en rad hål från land ut över kanten och fiska dem i tur. Med pirk: ingen känning på 30 sekunder, upp och vidare; 30–40 hål på en dag är vanligt. Med mormyska: fem till tio minuter i hålet. Hittar du en, borra runt det hålet — stimmet står inom några meter — och kom tillbaka till samma hål senare på dagen. Storabborren tar ofta rakt under iskanten, så fiska hela vägen upp innan du går vidare.

Metod — vilken av de fyra

Vertikalpirken hänger rakt under hålet. Sänk den till botten, dunka den några gånger så sörjan virvlar upp och ljudet går ut, lyft 30 cm, låt den falla, och lägg in ett lockryck på 10–15 cm så den glider i sidled på vägen ner. Abborren tar kroken under pirken, inte pirken — därför sitter en limkrok där, en krok med en liten färgad kropp av lim på skaftet, som också kallas limkrok, i storlek 10–14, med en maggot på. Kort länk mellan pirk och krok till aggressiv fisk, 2–5 cm till försiktig.

Balanspirken hänger vågrätt som en liten fisk. Ett ryck på 15–25 cm i sidled får den att glida ut i en båge, vända och komma tillbaka; hugget kommer i vändningen eller i stoppet, så håll den stilla upp till 5–10 sekunder efter varje ryck. Ett ryck på 40 cm skrämmer. Signalen att byta till den är ett hårt hugg där kroken inte tar — då tog abborren själva pirken, och då jagar den.

Tafsmormyskan är en liten mormyska på en 10–15 cm lång tafs, en bit lina under vertikalpirken. Pirken drar dit fisken, mormyskan faller långsamt och abborren tar den i sin egen takt. Rör pirken lite. Nappet syns som en störning i linan där den skär vattnet, oftare än som ett ryck i toppen. Mormyskan i sig, med rytmerna och pauserna, står på mormyskasidan; vertikalpirken och balanspirken på sina; valet mellan dem på mormyska eller pirk?

Vertikalpirkar, balanspirkar och blänken: pirk.se. Minibalansare och vertikalpirkar i volfram, 1,2–7,4 g: minibalansare och vertikalpirkar på mormyska.se. Mormyskorna för abborre — röd/vit, självlysande, Superglow: mormyska.se/abborre.

Bete och färg

Maggot, vit eller röd, på mormyskan och på limkroken. Fjädermygglarv, det som också heter bloodworm, när abborren väljer. Abborröga: ögat från en abborre du redan tagit, trätt på kroken genom den bakre, broskiga delen. Det sitter länge, tar flera fiskar på samma agn, och tar de större. Med ögat på kroken hugger den ibland bara om betet hålls helt stilla i tio sekunder eller mer.

Pirken i silver, silver/guld eller silver/koppar i klart vatten; naturfärger när den jagar; papegoja är klassikern. Fluorescerande färger och UV syns djupt och i grumligt vatten. Mormyskans färg går efter ljuset, fas för fas, som på mormyskasidan. Limkroken följer samma regel: lugna färger i klart vatten, skrikiga i brunt.

Maggots: maggots.se. Fjädermygglarver: bloodworms.se.

Lina, spö och hål

Mormyska: 0,10–0,14 mm och en mjuk topp som hänger av mormyskans vikt. Vertikalpirk: 0,18–0,25 mm. Balanspirk: 0,22–0,30 mm nylon och ett spö med styv topp så mothugget når ner; nylon töjer, och på djupet dämpar det pirken, men grövre lina gör att balanspirken faller långsammare tillbaka — och det är då abborren tar. Hålet: minst 150 mm åt storabborren; 200 mm är bekvämare. Linan i sin helhet: lina och tafs; spöet och toppen: pimpelspöt.

Isborrar i 115 och 155 mm: mormyska.se. Vilken diameter till vad: isborren.

Åtta fel

1. För fort med mormyskan. 80–100 cm på 15–20 sekunder är grundrytmen.
2. Sitter kvar. Ingen känning på 30 sekunder med pirken: nästa hål.
3. För stor pirk när det är trögt. Balanspirken från 7 till 5 cm, vertikalpirken en storlek ner, eller tafsmormyskan under.
4. Balanspirk på en trög dag. Den är för dagarna då abborren jagar.
5. Ingen dunk i botten. Ljudet och sörjan drar dit den.
6. Fel krok under vertikalpirken. Kroken styr gången — limkrok i storlek 10–14, varken större eller mindre.
7. Storabborren lyft på kort lina. Låt den simma ut och tröttna, och ha hålet på 150 mm från början.
8. Den nafsar utan att ta. Några tokryck — korta, snabba ryck i följd — och sedan helt stilla.

Länets största, sjö för sjö

Abborre är dokumenterad i 13 945 svenska sjöar — i provfisken, i fiskevårdsområdenas egna beskrivningar och i artfynd. I 2 867 av dem har SLU:s provfiskenät mätt den, och i 980 av dem är den längsta över 40 cm. Den längsta som mätts i varje län, i sjöar med minst 30 mätta fiskar:

Vad som tas just nu, och var: de senaste fångsterna av abborre på Fångstrapport.

Isen först: borra och mät. Isläget hos IsRapport.se · när isen brukar lägga sig hos isprognos.se